Om stipendiaterna 2026

Sofia Andersson

Kungl. Konsthögskolan i Stockholm

Sofia Andersson arbetar med måleri och teckning, ofta genom upprepningar av ett motiv. Verken hämtar sina utgångspunkter ur ett djupt personligt plan, i kombination med konsthistoriska referenser, och knyter an till förgänglighet som tematik. I sitt arbete använder Andersson främst tekniker och material som olja, ritkol och pastellkrita på duk, papper och experimentella material, med ett starkt fokus på materialets närvaro i relation till motiv, format och skala. 

Stiftelsens motivering 

För en målerisk gestik som visar att en motivsfär som landskap rymmer en outtömlig potential. Den storslagna och majestätiska vyn kolliderar elegant med ett djärvt beskuret bildutsnitt i en helhet som i olja, tusch, pastell, kol och grafit på en uppsjö av material bygger en bro mellan måleriets långa historia och vår samtid.

Ögats förmåga att se och registrera silas genom hjärna och hjärta för att genom handens rörelser materialiseras på underlaget. Ett vackert konstaterande om att de intressanta motiven kan finnas på de mest oansenliga och oväntade ställen. Att måla på ett spännande sätt är att äga den egna blicken.

Maria del Mar D’Amato

HDK-Valand, Göteborgs universitet

Maria del Mar D’Amato är en colombiansk konstnär verksam i Göteborg. Hennes konstnärliga praktik rör sig mellan installation, objekttillverkning och performance. I sitt arbete utforskar hon upprepning, hur vi rör oss, hur vi presenterar oss själva och hur vi ständigt anpassar oss.

Stiftelsens motivering 

För en performance där sensualitet, nyfikenhet och obehag varvas sömlöst i en poetisk dans. Med till synes enkla medel kastar del Mar D’Amato om blickens narrativ och utmanar därigenom både betraktaren och seendet i sig.

Genom att förflytta sig rumsligt i nyckfulla växlingar mellan ljus och mörker löser hon upp gränsen mellan subjekt och objekt; i dess ställe uppstår ett suggestivt och självrannsakande spänningsfält som uppdagar dolda, kanske oönskade, insikter om jaget. Hur förhåller vi oss till vår egen blick, och hur känns det när den kastas tillbaka mot oss?

Dimitra Konstantinidi

Konstfack Stockholm 

Dimitra Konstantinidi är en grekisk konstnär baserad i Stockholm. Hennes praktik kretsar kring tid, minne och omsorg och tar sig uttryck genom broderi, måleri och arkitektur. I storskaliga textila installationer sammanför hon text, textila objekt och arkitektoniska element för att utforska frågor om tillhörighet, hem och hur omsorgsfulla gemenskaper kan formas.

Stiftelsens motivering 

För en rumsligt djärv och påträngande textil installation som, utgående från den antika kolonnens form, väver samman offentlig, privat och allmänmänsklig historia. Akropolis stolta karyatider har rötter som sträcker sig tillbaka till det som brukar beskrivas som den västerländska civilisationens vagga, men får här en förnyad och dubbel funktion som iakttagare av en myllrande, ständigt föränderlig tid och verklighet.

De sex vita textilpelarna som är det första en betraktare möter rymmer ett direkt överväldigande handbroderat inre som lustfyllt pekar på både utmaningar och hopp. Ett stort berättande!

Fey Tewedros

HDK-Valand – Göteborgs universitet

Fey Tewedros deltar inte i utställningen.

Stiftelsens motivering 

För en skakande, effektiv rörelse mellan det visuellt direkta och det svårgripbara. Från en lyhört, rytmiskt sammansatt video som genom ett axplock av svart historia visar att alla försök att bygga ett fungerande narrativ måste börja i en vägran av välja bort aspekter, vilket vithetsnormen stipulerar, till konceptuellt komplexa sammanställningar av ord och intellektuellt utmanande tankegods.

Glädje, skönhet, grymhet och sorg måste finnas i allt historieskrivande som vill agera motmakt. Dessutom i nära, men självständig relation till det postkoloniala uttryck som hör till det mest intressanta den internationella samtidskonsten har att erbjuda.

Tin Åling

Konsthögskolan vid Umeå universitet

I sitt konstnärskap intresserar sig Tin Åling för människor och deras beteenden i samspel med andra och med sig själva. Genom handarbetets upprepning och textilens värme tar hon hand om och värnar om verkligheten runt sig. I sitt examensarbete har Tin Åling samlat händelser från arbetet som badvakt i en kommunal simhall och omvandlat dem till punch needle-broderade bilder, digitalt ritade animationer och dagbokstexter.

Stiftelsens motivering 

För en serie ömsint skapade verk med dråpliga scener från det badhus där konstnären arbetat som badvakt. Med en dagbok och ett fanzine som komplement berättar hon i ett antal handtuftade bilder om livets vardagligheter och märkvärdigheter.

Den mänskliga interaktionen skildras irriterande, normbrytande och stökig, men får en mild framtoning genom den omsorgsfulla tekniken och det mjuka materialet. Den konstnärliga intentionen framstår som alltigenom kärleksfull och förlåtande. Mot alla oss människor.