Curatorstext

Läs en fördjupande text om Landscaping, skriven av utställningens curatorer Daniel Werkmäster och Mikael Ahlund.

Daniel_Michael.jpgDaniel Werkmäster, museichef på Uppsala konstmuseum och Mikael Ahlund, museichef på Gustavianum - Uppsala universitetsmuseum. 

Människans relation till naturen

Landskapet som omger oss är i ständig förändring. Genom historien har människan format och omformat sin omgivning – skogar försvinner, stadsmiljöer växer ut i det som tidigare varit öppna fält och vildmark förvandlas till kulturlandskap. Relationen mellan natur och människa förändras kontinuerligt.

Ett annat sätt att omforma landskapet är att helt enkelt betrakta det. Genom olika kulturella filter förvandlar vår blick skogen, fälten och bergen till idyller, pastoraler eller sublim natur. Bara att betrakta naturen är att i någon mening omvandla den och påtvinga den egenskaper och betydelser. Genom historien har konsten spelat en avgörande roll i formandet av dessa upplevelsefilter och de nedärvda känslostämningar som vi projicerar på de landskap som möter oss.

Utställningens utgångspunkt

Den här utställningen tar sin utgångspunkt i människans interaktion med naturen – och i det faktum att vårt förhållande till naturen så ofta handlar om att omskapa och förändra den. Substantivet landskap har därför i utställningens titel ersatts med den mer aktiva formen landscaping. Att förhålla sig till naturen rör sig i hög grad om att förvandla den – handgripligen eller i skildringarna och tolkningarna av den.

En kulturprodukt i ständig förändring

Synen på naturen är en kulturprodukt som förändrats genom tiderna – och som helt säkert kommer att fortsätta att förändras. Milstolparna i den historien – uppkomsten av jordbruket och industrialiseringen – förändrade i grunden människans förhållande till landskapet och därmed också vår egen plats i skapelsen. Inte minst innebar industrialiseringen en stegvis distansering från naturen och det är med den distansen vi levt under de senaste tvåhundra åren.

En ny radikal milstolpe

Men nu står vi – med klimatkriser, smältande glaciärer och skogsbränder – inför en tredje milstolpe där vår natursyn tycks genomgå en ny och radikal förändringsprocess. Nya periodbeteckningar som antropocen – ”människans tidsålder” – betecknar den epok som inleddes med industrialismen, där människans verksamhet allt tydligare påverkar klimat och ekosystem. Förhållandet till naturen har fått en ny dramatik. Den är för många inte bara en källa till lugn och kontemplation, utan även till en stigande oro.

Både vacker och skrämmande

Sedan århundraden har människans olika sätt att förhålla sig till skogen, fälten och sjöarna – och till alla de arter som lever där – kommit till uttryck i konsten. Mångsidigheten i naturskildringarnas historia har också innehållit påtagligt motsägelsefulla inslag där skilda förhållningssätt existerat sida vid sida. Naturen har framställts som både vacker och skrämmande; den har förknippats med allt från ägande och hierarkier till demokratisk frihet och nationell gemenskap; från herravälde över naturen till en strävan efter samexistens med det liv som omger oss. Och komplexiteten och motsägelsefullheten i skildringarna av naturen fortsätter att existera in i vår egen tid.

Ett tjugotal konstnärer medverkar

Utställningen Landscaping handlar om olika aspekter av människans aktiva förhållande till naturen – i omformandet av landskapet liksom i bilderna och tolkningarna av det. I utställningen bidrar ett tjugotal konstnärer med skildringar av landskap och möten mellan människa och natur – från 1500-talet till idag. Svenska landskap står i fokus i utställningen, företrädesvis från Uppland och från Uppsalas omgivningar, men också från andra delar av landet. Tyngdpunkten ligger i samtidskonsten, men genomgående vävs äldre verk in i sammanhangen, för att belysa såväl kontinuiteter som förändringar genom historien.

 

Daniel Werkmäster & Mikael Ahlund

 

 

 

Uppdaterad: