Sten Eklund och Kullahusets hemlighet 

Sten Eklund var grafiker och målare. Han föddes 1942 i Uppsala och kom att tillbringa en stor del av sitt verksamma liv i staden fram till sin död 2009. Olika platser som faderns kolonilott i Tunaberg och Linneträdgården vävs in i hans fiktiva arbete, liksom Uppsalas långa naturvetenskapliga tradition. Åren 1966-1971 studerade Sten Eklund på Kungliga Konstakademin i Stockholm och tidens radikala och omvälvande idéer kring både samhället och konstbegreppet fick en särskild betydelse i sviten.

Berättelse om J.M.G. Paléens upptäckt

Kullahusets hemlighet som visas i utställningen En postum resa in i framtiden tillsammans med åtta samtida konstnärer. Sviten består av 53 handkolorerade etsningar av kartbilder, växter och underliga maskiner, glasmålningar samt den tillhörande skriften ”Ur Prof. J.M.G. Paléens efterlämnade skrifter: I. Anteckningar rörande Kullahuset”.

Den fiktiva berättelsen, författad av Eklund inleds med följde ord:  
“Sommaren 1849 företog den då unge J.M.G. Paléen en vandring i Sverige. Under denna vandring påstod sig Paléen ha stött på det egendomliga och tysta samhälle han senare kom att kalla `Kullhusområdet´ – ett litet av ett osynligt magnetfält avgränsat område till synes utan invånare men med fullt pågående verksamhet av olika slag: gruvdrift, växtodling etc”. 

Eklund beskriver hur J.M.G. Paléens möte med den mystiska platsen Kullahusområdet, kom att sysselsätta den unge vetenskapsmannen resten av livet. Hur han kom att analysera områdets topografi, mineraler, växter, diverse byggnader och farkoster, utan att någonsin bli trodd av vetenskapssamhället. Och vad som tedde sig ännu mer besynnerligt var att mineralen som bröts var utan nyttovärde, liksom växterna som odlades.  

Utspelar sig under konstumtionssamhällets genombrott

Precis som tillkomståret 1971 på många sätt var en brytpunkt valde Sten Eklund att förlägga händelserna till år 1849, en tid av revolter och social oro i Europa. Vid denna tid påbörjades också uppförandet av Crystal Palace, ett gigantiskt mässhus i stål och glas på världsutställningen i London som ofta beskrivs som konsumtionssamhällets genombrott. Sviten är framåtblickande och beskriver tekniska innovationer, främmande för 1800-talsmänniskan, men skildrar också äldre tiders romantiskt präglade naturvetenskapliga syn.  
”Kullahusets hemlighet är belägen i gränsområdet mellan det vetbara och ovetbara, det möjliga och det omöjliga eller mellan det man kan tala om och det om vilket man måste tiga” skriver Lotta Lotass i boken Sten Eklund Kullahusets hemlighet, som gavs ut 2016.

Influenser från Duchamp och Wittgenstein

I arbetet syns influenser av Duchamps konceptdrivna konstnärskap, men även filosofen Ludwig Wittgensteins teori om språkspel. Båda dessa referenser introducerade författaren och konstkritikern Ulf Lindé, som även var Eklunds lärare på konsthögskolan. Tidens intresse för kartläggning som konstnärlig impuls är också något som konstvetaren Karolina Uggla behandlat i sin avhandling från 2015, där paralleller dras till den Roberth Smithsons Land Art-arbeten med flera. Eklund själv skriver också framåtblickande om den tekniska utvecklingen och hur tekniken ter sig närmast självgenerande organisk.  
Men Eklunds citat ger också utrymme för en bredare kritik av dåtidens samhälle, som handlar om rationalismens ersättning av ”De gamla romantiska föreställningarna om livet och världen”.

Ett kritikerrosat mottagande

Kullahusets hemlighet fick ett kritikerrosat mottagande, åtföljd av Torsten Ekboms och Ulf Lindes uttolkande texter. 1972-1974 arrangerade Riksutställning en turné i Sverige producerad av Staffan Cullberg, vilken också innehöll glasmålningar samt objekt snickrade av Sten Eklunds bror Kjell Eklund. Kullahusets hemlighet visades även på utställningarna Discovery and Investigation på Serpentine Gallery i London 1975 och Live Show 2 på Kunstmuseum Luzern 1977. Uppsala konstmuseum uppmärksammade Sten Eklunds konstnärskap i en separatutställning 2007, vid Carl von Linnés 300-årsjubileum. Den grafiska sviten ingår även i museet samlingar.