Ingvil Stille - Uplands konstförenings konstnärsprofil 2023

I Ingvil Stilles måleri vilar något osagt och hemligt. Hon målar sitt barndomshem, med dess möbler och ting men ur oväntade perspektiv som öppnar mot något okänt. Målningarna av ateljéns ljus, skuggor, former och rumsligheter öppnar våra ögon för en annan värld. Hennes målningar blir poetiska tolkningar av det vardagliga.

Ingvil Stille rör sig mellan sina inre, mentala rum, de fysiska rummen hon bebor, naturen, världen, nu och då-tid och oändligheten, kosmos. Mellan dessa tycks inga gränser finnas. Kosmos är aldrig långt borta, utan en del av tillvaron. Hennes målningar är som en kontaktyta där möten sker mellan olika platser, världar och medvetandetillstånd.

I det tidiga måleriet målar hon ljuset, trädet, stenen, byggnaden, rummet och den stympade människokroppen.

Hennes omsorg och oro över jorden och människans missgärningar mot den leder mot känslan av ett annalkande av ett mer eller mindre globalt sammanbrott under 1970-talet.

Aniara, Harry Martinssons klassiska diktepos från 1956, var en del av hennes referensram. ”Doris dalar”, jorden, sprängs i Aniara.

När hon flyttade till Tierp från Nyköping 1985 hittade hon en ny motivvärld. Hon gick runt i huset och såg hur ljuset föll in på väggarna, hur det bröts mot möbler, dörrposter och tavlor. Hon abstraherade ljusfallets möte med skuggorna och målade det. Minnen från barndomshemmet och uppväxten i Nyköping gjorde sig påminda och hon målade sin familj och minnesfragment från hemmets rum. 

I det senare måleriet jobbar hon utifrån ogrundade träpannåer, där hon söker i träets ådringar efter former och uttryck. Inkännande och sökande har Stille låtit träet visa vägen i måleriet. Hon har lagt ytterligare lager med de ekfraser (dikter)som svarar på målningarna.

Ingvil Stille föddes i Nyköping 1938. Här växte hon upp med sin mamma, pappa, en halvbror och syster. Hon studerade vid Konstfackskolan, Gerleborgsskolan och Konstakademien. Ingvil Stille har också verkat som konstkritiker.