Resonating Bodies

Utställningsperiod: 18 juni - 11 september
Entré: Fri entré
Plats: Slottsparken 

Karta över verkens placering finns i att hämta utanför Uppsala konstmuseum. Du kan också hitta en karta i appen Uppsala konst- och kulturarv/sommar runt slottet.

Sju konstnärer eller konstnärsgrupper medverkar i utställningen. Deras verk kan ses som förstärkare av platsen. Det handlar både om att orientera sig och hitta historiska siktlinjer, såväl som att ana hur den egna kroppen också står i relation till jorden som en väldig himlakropp. Från seismiska aktiviteter till fågelkvitter eller insektens ihärdiga arbete med att bryta ner död ved.

Resonating Bodies tar fasta på den ömsesidighet som finns mellan pollinerare och växter och de ekosystem de ingår i. Ekosystem som idag är hotade och måste värnas. Men termen kan också översättas till det utbyte som sker i mellanmänskliga relationer, vilka också behöver näring och vård.

Utställningen uppmanar till upptäckande, lek och interaktion, men också till ett lyssnande och inkännande kring det som inte syns och hörs vid första ögonkastet. Genom audiovisuella kompositioner genljuder Resonating Bodies som ekon av platsen och de varelser som vistas här.

Curator: Rebecka Wigh Abrahamsson, intendent Uppsala konstmuseum
Utställningen är en del av programserien Sommar runt slottet 2022.

Medverkande konstnärer

• Jan-Erik Andersson & Shawn Decker
• Sahar Alkhateeb
• Arkitekturens Grannar
• Åsa Stjerna
• Alvaro Campo
• Ingela Ihrman
• Anna Nyberg

Jan-Erik Andersson och Shawn Decker

The Nest, 2022

Jan-Erik Andersson hämtar arkitekturprinciper från fåglars bobyggen. Träpinnar sammanfogas i trianglar, vars moduler bildar konstruktion, i ett organiserat kaos. Konstverket har uppförts på olika platser och även nu här i Uppsala. Boet lyfter fram fågellivet i parken samtidig som denna annorlunda arkitekturform samspråkar med borgen som en väldig skyddande huskropp. I rummet kan besökare fika och samtidigt lyssna på ljudinstallationen, skapad av Shawn Decker vars repetitiva komposition kan jämföras med ett ornament.​

Jan-Erik Andersson är medlem i performancegruppen Edible Finns och konstnärlig ledare för AmosLAB. Anderssons mest kända verk är totalkonstverket Life on a Leaf, där han bor med sin familj. Huset, som är ett resultat av ett samarbete med Pitkäranta, var ämnet för hans doktorsavhandling i bildkonst 2008 vid Bildkonstakademin i Helsingfors, där han är docent. Hans verk har ställts ut i ett stort antal länder, bland annat i Finland, Sverige, Norge, Brasilien och USA. 

Shawn Decker är kompositör, konstnär och lärare som skapar installationer av ljud och elektroniska medier och skriver musik för liveframträdanden, film och video. Han är professor vid avdelningarna för konst, teknik och ljud vid School of the Art Institute of Chicago och hans senaste utställningar med både separat- och grupputställningar har visats på bland annat följande platser: Kiasma Museum i Helsingfors, Museum of Art and Design i New York, Victoria and Albert Museum i London, 2003 Biennial of Electronic Art i Australien, 21st Century Museum i Kanazawa, Japan, ISEA2000 Paris med flera.

Arkitekturens Grannar

Siktlinje, 2022

Lyssna på ljudklipp, Arkitekturens grannar.

En rak linje skär genom den antika staden Paestum (ca 500 f.Kr.) och raden av doriska kolonner framför Linneanum (1807), fram till ditt öga. Den följer den visuella ordning som det här verket handlar om. Siktlinje består av ett ljudspår som utgår från vyn mellan slottet och Botaniska trädgården. Genom att uppmärksamma en typ av kollektiv blick visar verket hur den konstruerats – i historien, i landskapet och i betraktaren.

Arkitekturens Grannar leds av Björn Ehrlemark, arkitekt och Carin Kallenberg, curator. De producerar och iscensätter arkitektur-kultur i form av utställningar, evenemang och publikationer. Gruppen intresserar sig för stadsplanering och arkitektur bortom själva ritandet och byggandet. Arkitekturens Grannar började med en serie publika samtal i Palmhusets inomhusdjungel i Göteborg och har idag utvecklats till att arbeta med institutioner som Konstfack, FFAR – Forum För Arkitektur, Svensk Form, Konstakademien och KTH Arkitekturskolan i Stockholm.

Sahar Alkhateeb

The Parts Of Our Bodies We are Told to Hide, 2022

Konstnären Sahar Alkhateeb är Uppsala kommuns ateljéstipendiat för nyutexaminerade konstnärer. Född och uppvuxen i Palestina använder sig Sahar Alkhateeb av hantverket och åldrade trämöbler för att undersöka individens relation till gruppen och hemmet som begränsande ram. Möbler dekonstrueras och sammanfogas på nytt i former och mönster som både vittnar om kroppsminnen och psykosociala sår.

I samarbete med gruppen Newcomers Ungdom på RFSL Uppsala, kommer Alkhateeb att genomföra en workshop tillsammans med lokal och nyanlända HBTQI+-ungdomar från Uppsala och Håbo för att reflektera över hur slottsparken i sin nationalromantiska utformning kan representera både skydd och en form av symboliskt våld. Möblerna blir här en kontrast till slottets slutna form, en representant för individen och det vardagliga liv som pågår över århundradena.

Sahar Alkhateeb har en MFA-examen från Konstfack  i Stockholm och en BFA från International Academy of Art i Ramallah. Hen har tidigare visats på Malmö konstmuseum, Växjö Konsthall, Göteborgs Litteraturhus och Konstnärshuset. Sahar Alkhateebs separatutställning Närvaron av frånvaro visas på Uppsala konstmuseum, 20 augusti–2 oktober.

 

Åsa Stjerna

Jordens sång, 2022

På rullstensåsen - Kasåsen, en av de få punkter i Uppsala som inte har en lergrund, presenteras verket Jordens Sång. Djupt under den mark vi går på rör sig jorden ständigt som nästan omärkliga men pågående vibrationer: Jorden "sjunger".  Konstnären Åsa Stjerna gör med ljudinstallationen Jordens sång denna sång hörbar. Genom ett tvärdisciplinärt samarbete med forskare och experter omdirigeras och omvandlas realtidsdata från seismiska mätstationer över hela världen. I verket representerar varje högtalare - gömda under träplattor som besökaren kan sitta eller luta sig mot - en specifik plats i världen. Olika platser i världen smälter in i varandra i ljudinstallationen, ibland som ensamma  röster och ibland som ensembler. Installationen blir en taktil och meditativ plats, ett eget rum i parken som bjuder in besökaren att lyssna till ett naturfenomen som normalt sett inte kan uppfattas.

I samarbete med:

• Geofysiker Björn Lund och forskningsingenjör Michael Schieske, institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet: (vetenskaplig expertis)
• Andre Bartetzki, Berlin. (programmering och ljuddesign)
• Manfred Fox, Fox engineering, Berlin. (tekniskt koncept och implementering)

Åsa Stjerna är en ljudkonstnär som disputerade i konstnärlig forskning vid Göteborgs universitet 2018. Hennes arbetssätt är tvärvetenskapligt och utforskar hur samarbete mellan vetenskap och konst kan upprätta nya former för lyssnande, som fördjupar relationen till vår omvärld. Hennes konst finns representerad på välkända museer som The British Museum, Storbritannien; Nationalmuseum, Sverige och Moderna museet, Sverige. Hon har genomfört permanenta installationer i Sverige och utomlands.

Stationer och länder utifrån placering i installationen:

• Salta, Argentina
• Ammassalik, Grönland
• Manteigas, Portugal
• Stuttgart, Tyskland
• Windhoek, Namibia
• Kangasniemi, Finland
• Mazada, Israel
• Naypyitaw, Myanmar

Alvaro Campo

Realtid, 2018

Konstnären Alvaro Campos arbete grundar sig i vardagsnära perception och ett registrerande av ljusets skiftningar, skuggor, årstider och väderfenomen. Skolad i fotografi tillhör han de konstnärer som tagit med sig de fotografiska arbetsmetoderna och frågeställningar, men till stor del lämnat den tvådimensionella ytan. Installationen Realtid, visades i samband med en utställning på Uppsala konstmuseum 2020. Genom fotografi och installationer undersöktes hur vi påverkas av och förstår vad tid är, bland annat utifrån Aristoteles  begrepp “the measure of change” och hans uppfattning att tid är ett mått på rörelse, t ex solens rörelse på himlen.

Så här kan du använda konstverket Realtid för att se hur mycket klockan är: Ställ dig på soluret och placera fötterna på nuvarande månad. Sträck dina armar rakt upp och låt din skugga falla på markeringen. Mittlinjen motsvarar klockan 12 mitt på dagen. Markeringarna till vänster är timmarna på förmiddagen och de till höger är timmarna på eftermiddagen.

Detta solur skapades till Ulvhälls hällar 2018, en skulpturpark i Strängnäs. Våren 2020 flyttades det till Uppsala.

Alvaro Campo är baserad i Stockholm och har utbildat sig vid International Center of Photography i New York och Kungliga Konsthögskolan i Stockholm. Alvaro Campo ser gärna konst som en form av forskning. Han är intresserad av hur våra sinnen influeras av samtida teknologi och hur detta påverkar människors vardagliga upplevelser och relationen till naturen och den fysiska världen.

 

Ingela Ihrman

Landskapet kom först, 2022

Landskapet kom först är ett skelett gjort av pinnar, grenar och stockar från döda almar som vuxit i slottsparken. Det ligger direkt på marken i en liten skogsdunge med bokträd på rullstensåsens södra sida. Inget material har lagts till eller måste tas om hand, försvaras, förstöras eller återvinnas vid utställningens slut. Skulpturen är istället en omorganisering av befintligt material som arrangerats på ett sätt som skapar ny mening.

Avsikter bakom verket betydelse ter sig mystisk, men blir också öppen för olika typer av associationer. Är det en arkeologisk utgrävning av en jättes grav, en hügelbädd för framtida odlingar, en utomhuslektion i mänsklig anatomi eller en almsjuk streckgubbe i trä? Med titeln vidgas platsens tidsaxel och påminner om en tid före slottet, Vasakungarna, universitetsstaden och hela mänskligheten när landskapet formades av massor i rörelse. Verket blir också till i en reflektion kring kropp, ande och plats, från kretslopp till metafysisk.​

Ingela Ihrmans arbete utlöses av vardagens starka känslor och en önskan att förstå, ifrågasätta eller uttrycka vissa aspekter av att vara levande, social och mänsklig. Hennes praktik omfattar skulptur, installation, performance, video och skrivande samt samarbeten inom vetenskap, teater och dans.

Ingela Ihrmans har en MFA i Art in the Public Realm från Konstfack, Stockholm. 2019 representerade hon Sverige i den Nordiska paviljongen på Venedigbiennalen. Hon har medverkat i utställningar på Yokohama Triennalen, samt Art Lab Gnesta, Moderna Museet och Tensta konsthall. I år medverkade hon även i Revolve Performance Art Days på Uppsala konstmuseum. Landskapet kom först är tillverkat med hjälp av konstnären Frida Peterson och Uppsala kommuns arborister.

 

Anna Nyberg

Det skulle kunna vara som, 2022

Konstnären Anna Nyberg använder transparenta tyger, band och vajer i ett utvidgat tredimensionellt tecknande som påminner om vimplar, segel, men också abstrakt måleri. Till utställningen har hon tillsammans med mellanstadiebarn skapat ett tredimensionellt måleriskt verk som installeras i en träddunge. Tyge, vajer och rep spänns mellan träd och mot marken och skapar nya rum för besökaren att gå in i och uppleva med kropp och sinne.

Anna Nyberg är en Stockholmsbaserad konstnär. Hon utmanar tvådimensionella målningar med tredimensionella installationer som gör det möjligt för besökarna att uppleva konsten med kropp och själ. Nyberg intresserar sig för klyftan och skillnaderna mellan den fysiska verkligheten och den inre upplevelsen. Hon har har en MFA-examen i måleri från Konstfack i Stockholm och hennes verk har tidigare ställts ut på bland annat Uppsala konstmuseum,  Västerås konstmuseum, Norrtälje konsthall och Charlottenborgs konsthall, Köpenhamn.