Mer om utställningen All That Is Solid Melts into Water
Här kan du läsa mer om bakgrunden till utställningen och betydelsen av vattenkraftens påverkan på urfolk och miljön.
All That is Solid Melts into Water är en internationell grupputställning som tar avstamp i Gustavianums samlingar av nubiska föremål. De kom till Uppsala på 1960-talet i en förenad nordisk arkeologisk expedition, parallellt med att Assuandammen byggdes i Egypten. Dessa sammanlänkade händelser av ingenjörskonst och kulturarvsbevarande åtgärder samt förflyttning av den nubiska folkgruppen, är utgångspunkten för de olika verken. Konstnärer med bas i mellanöstern, Indien samt de nordiska länderna och Sápmi visar skulptur, videoinstallationer och måleri, jämte 1000-tals år gamla nubisk keramik.
Vattenkraftens betydelse
Historiskt bestod Nubien av flera kungariken (3300 -1500 f.Kr.) och sträckte sig från nuvarande södra Egypten till norra Sudan. Under perioder invaderade och annekterade landet Egypten och vid andra tidpunkter skedde det motsatta att Egyptierna ockuperade Nubien.
Samlingen skapades av nordiska arkeologer under ledning av professorn Torgny Säve-Söderbergh. Det var ett led i Unescos internationella kampanj för att rädda nubiska monument som Abu Simbel 1960, när regionen skulle läggas under vatten i samband med bygget av Assuandammen. Dammen som uppfördes i Nilen var en viktig del i den nyss självständiga statens nationsbygge. Den spelade en huvudroll i moderniseringen av Egypten – till priset av att norra Nubien lades under vatten, befolkningen där tvingades bort från sitt hem och land i både Egypten och Sudan och deras kulturarv skingrades.
Samtidigt som arkeologer från Sverige och övriga Norden deltog i projektet att rädda Nubiens uråldriga kulturarv och flera svenska företag hjälpte till att flytta de ikoniska klipptemplen i Abu Simbel byggdes en rad stora dammar i svenska Sápmi. Luleälven drabbades särskilt hårt av dammbyggen, till exempel i Messaure som var en av de största dammarna i Europa på sin tid.
Utställningen drar alltså paralleller mellan vattenkraftverken i Nubien och Sápmi och ställer frågor kring den orättvisa fördelningen av moderniseringens fördelar och nackdelar, där storstädernas politiska maktcentrum gynnas på bekostnad av ursprungsfolkens territorier. Utställningens fokus på Nubien och Sápmi kompletteras av verk som handlar om den sydasiatiska vattenkraftens historia, i Indien och Sri Lanka. Om vattenkraftsbygget i Indien kan betraktas som förebilder för Egyptens modernisering så visar Sri Lanka hur den svenska vattenkraften expanderar till länder i det globala Syd, på jakt efter nya marknader.
En hållbar framtid
Tio samtida konstnärer har bjudits in att genom befintliga konstverk och nya beställningsverk att gå i dialog med temat. Det handlar både om den sociala välfärd och sociala rörlighet som skapades av vattenkraften i länder som Sverige, Sudan och Sri Lanka och dess kostnader i form av oåterkalleliga förändringar i historiska landskap, traditionella levnadssätt och kunskapsslag, och den känsla av obotlig förlust som följer med detta. Utställningen ifrågasätter med andra ord modernismens logik av utveckling, framsteg och räddande av kulturarv, tankefigurer som än idag ofta präglar visionerna av en hållbar framtid.
Samarbete
I samarbete med Gustavianum, Uppsala universitetsmuseum Kunsthall Oslo och Kulturhistorisk museum i Oslo. Utställningen stöds av Nordisk Kulturfonds Globus Opstart och projektbidrag, samt av Nordisk kulturkontakt. Curatorernas research möjliggjordes med stöd från Helge Ax:son Johnsons stiftelse.
