Om konstnärerna

Watch me bake

Watch me bake är ett möjliggörande scenkonstkollektiv baserat i Uppsala med syfte att verka för närvaron av rörelsebaserad konst. Föreningen består av professionellt verksamma inom dans och scenkonst där varje individ har sina egna intressen som utforskas både individuellt och i grupp. Watch me bake genomför evenemang med fokus att skapa plats för konstnärer och publik att mötas i en tillåtande miljö med låga trösklar. Tillfällena fokuserar frekvent på work in progress där artister får visa något som är under arbete och publiken får möjlighet att “prov-prata” om upplevelsen med hjälp av varierande metoder som presenteras under tillfällena.

Jen Rosenblit

Jen Rosenblit (f. 1983, USA) skapar performanceverk baserad i Berlin efter många år i New York City. Arbetena kretsar kring arkitekturer, kroppar, text och idéer som utforskar de problem som uppstår inom agendor för samhörighet. Rosenblits verk lutar åt det kusliga och söker sätt att vara tillsammans mitt i (o)bekanta och omöjliga motsägelser.

Begär och sexualitet återkommer som utgångspunkter, men utan att kräva enhetlig estetik eller representation. Rosenblit är Guggenheim-stipendiat (2018), mottagare av New York Dance and Performance “Bessie” Award (2014) och var artist in residence vid La Becque (Vevey, CH) 2023 och har samarbetat med konstnärer som Simone Aughterlony, Miguel Gutierrez, A.K. Burns och Philipp Gehmacher.

www.jenrosenblit.net 

Louis Schou-Hansen

Louis Schou-Hansen (f. 1992, Århus, DK) är en interdisciplinär konstnär och performer som använder koreografi, teori, text och installation för att placera kroppen som en domän för fiktion. Härifrån dyker hens arbete ner i en assemblage av korrumperade kroppar, misslyckad sexualitet, återupplivad historia och begärets produktion. Louis har en masterexamen från The Dutch Art Institute (DAI) och en kandidatexamen från Oslo National Academy of Dance (KHIO).

Hens verk har nyligen presenterats på bland annat ICA – Institute of Contemporary Arts (London), NADA – New Art Dealers Alliance (New York), Dansens Hus (Oslo), Dansehallerne (Köpenhamn), II Magazine (Rom), Black Box Theater (Oslo), Centrale Fies (Dro), Copenhagen Contemporary (Köpenhamn), Suprainfinit Gallery (Bukarest) och My Wild Flag (Stockholm). 
År 2023 blev hen nominerad till Sandefjord Kunstforenings konstpris tillsammans med Harald Beharie. Sedan 2024 har hen initierat och kurerat MIND EATER, en festival för samtida konst och performance, tillsammans med Runa Borch Skolseg.

Laia Estruch

Laia Estruch är född i Barcelona 1981, där hon också bor och arbetar. Hon har en examen i Fine Arts från Barcelonas universitet (2010) och studerade Performance Art och Sound Art vid The Cooper Union University i New York (2010). I sitt konstnärskap fördjupar hon sig i kroppen och rösten, i gränslandet mellan skulptur och performance. Estruch projekt analyserar de emotionella möjligheterna hos a cappella-rösten och kroppen, och öppnar ett utrymme för reflektion i relation till språkets performativa natur, ljudinspelning och dess muntliga arkiv. Skulpturala scenografier, utformade som scener eller experimentutrymmen, möjliggör för en aktivering av kroppen och språket genom röst, ljud och gester. Laia Estruch har fått stipendier, utmärkelser och residens och har presenterat föreställningar på många museer och festivaler i Barcelona, såsom MACBA, Antoni Tàpies Foundation, Fundació Joan Miró i Barcelona, Picassomuseet, men även internationellt som Travesía Cuatro GDL, México (2024); ‘After Paradise’, Triënnale Kortrijk, Bélgica (2024, Chapelle des the Beaux-Arts, Paris (2017). För närvarande visar hon en uppmärksammad separatutställning på Museo Nacional Centro de Arte Reina Sofía de Madrid (2025). Estruch finns representerad i privata och offentliga samlingar och är en del av Barcelonas offentliga kulturarv genom donationen av skulpturen ”Playground Scene” som finns installerad i Contemporary Art Center Fabra I Coats, MACBA Collection.

Maja Fredin

Maja Fredin är född 1992 i Uppsala och bor i Stockholm samt har en MFA i textilkonst från Konstfack 2022. Konstnärskapet bygger på performativa installationer som låter betraktaren bli en del av Fredins vardagliga koreografi. Hon ser sina verk som en reflektion av samhället - en fetisch för konsumism, dysmorfofobi, mat och det egna förfallet. Med en bred blandning av humor och härsken kitsch vrider och vänder hon på verkligheten, utvidgar vanföreställningar och bjuder in till tolkningar av den redan omöjliga värld som vi lever i. I gränslandet mellan skratt och djupt allvar verkar Fredins konst, med en stark tro på att konsten verkligen kan göra skillnad. Maja Fredin var Maria Bonnier Dahlin stipendiat 2023 och finns även representerad på KiN - Konstmuseet i Norr och Maria Bonnier Dahlin Stiftelses samling.

Deva Schubert

Deva Schubert är koreograf med fokus på vokala praktiker och är baserad i Berlin. Hon är född 1991 och har studerat dans i Salzburg, Kassel, Köpenhamn och vid HZT Berlin samt Fine Arts vid Kunsthochschule Kassel. I skärningspunkten mellan dans, installation och digitala medier tar hennes verk upp frågor om intimitet, kollektivitet och synergier genom tvärvetenskapliga metoder. Som dansare och performer har hon arbetat för Isabelle Schad, Michael Portnoy och Julie Favreau på utställningar som Venedigbiennalen, documenta 14 och steirischer herbst. Under 2020 deltog hon i utbildnings- och utbytesprogrammet danceWEB på ImPulsTanz. Hennes verk visades på Kunsthalle Zürich, Gessnerallee Zürich, Uppsala konstmuseum /Revolve Closer 2019, Radialsystem Berlin och Transart-festivalen i Bolzano. Under de senaste åren har hon forskat kring kopplingen mellan AI och kultur med Mosaick Collectiv. Verket Glitch Choir hade premiär i juni 2023 på Reinbeckhallen Berlin och öppnar Tanztage Berlin 2024 på Sophiensæle. 2024 tilldelades hon ImPulsTanz – Young Choreographers’ Award för arbetet.