Promzona – Pavel Otdelnov

Pavel Otdelnov är en av Rysslands mest hyllade samtida konstnärer. Nu visas hans storskaliga familjeepos Promzona på Uppsala konstmuseum som genom måleri, arkivmaterial och drönarfilmer skildrar livet vid en industrizon. Från det tidiga sovjetsamhällets utopiska visioner och ingenjörskonst till dagens barlast av kemiskt avfall. I mötet med människor och det industriella ruinlandskapet, där naturen tar över, går tankarna ofta till Tjernobyl, men Promzona handlar istället om en kemisk giftskandal av gigantisk skala.

I fyra år har Pavel Otdelnov ägnat sig åt ett researchprojekt som kretsar kring livet vid en kemiindustri i Dzerzhinsk i centrala Ryssland. Det är en familjesaga av episka mått om en dynasti av arbetare i tre generationer från 1930-talets sovjetiska samhälle till idag.

Giftskandal i gigantisk skala
Det ryska ordet Promozona kan översättas med industrizon och konstnären har med journalistiska metoder sökt i arkiv, sammanfogat kartor med satellitbilder och drönarfilmer, intervjuat, samt målat och tecknat av sitt material. Fram träder en giftskandal i gigantisk skala, där slamanläggningarna av kemiskt avfall som ”White Sea” sträcker sig över en kvadratkilometer, eller avfallstäkten ”Black Hole” borrar sig ner i ett hål som rymmer 70 000 kubikmeter. Utsläppen målar landskapet i kontraster och starka färgpigment.

Pavel Otdelnov, Ruins #1. 2015. Olja på duk, i privat ägo

Människorna vid industrin  
Fågelperspektivet i Pavels filmer ställs i utställningen mot fadern, Aleksandr Otdelnovs, litterära skildring i romanen Gas Mask Required. Här berättas om en varm arbetsgemenskap men också om den strävsamhet och det dödsförakt som arbetet krävde. Gasmasken som arbetsredskap var nödvändig och räddade ofta liv vid de återkommande gasläckorna, men utställningen avslöjar också att svåra olyckor med dödlig utgång, vilka skedde utan medial publicitet.

”Min far föddes på en arbetarförläggning, som låg bland fabrikerna, och arbetade i hela sitt liv på Dzerzjinsks kemiska industrier. Ordspråket ”Man passar bäst där man föds” handlar om honom. När jag var liten stod det alltid en hink med vatten på spisen, mamma kokade lakan, som hade blivit gula av klor- och fosgenföreningar, som hade penetrerat huden, trots gasmasker och skyddsdräkter. Verkstaden där pappa arbetade var en av de farligaste på hela fabriken, trots detta är hans minnen fulla av humor, som hjälpte ibland att överleva i de farligaste situationerna.”, berättar konstnären.

Det tidiga sovjetsamhället framträder i visonerna kring arbetaren och industristaden, dess arkitektur och infrastruktur med barnomsorg och sjukvård samt ett heroiserade av arbetaren. Under Andra världskriget var det vapen för kemisk krigsföring som tillverkades vid industrin i Dzerzhinsk. Efter kriget försåg fabrikerna andra industrier med ämnet kaprolaktam, vilket används vid tillverkning av plexiglas, gödningsmedel, DDT och PVC, men även med kemiska substanser till hårkosmetika för Wella, Schwarzkopf och P&G på 1990-talet.

Pavel Otdelnov, Chemical plant, video 2018, stillbild

Naturen tar över
Med kommunismens fall och kapitalismens intåg på 1990-talet följer globalisering och slutligen nedläggning med avfolkning som följd. Minnet av en samhällsgemenskap lever kvar hos den äldre generationen. Konstnären skildrar hur byggnader förfaller, sand sopar igen spår och växtligheten tar över. Björkar skjuter upp på industribyggnadernas tak. Av de en gång så livaktiga samhällena finns endast håligheter i marken kvar, ett minne av tidigare kombinerade jordkällare och skyddsrum.

”Mitt projekt handlar om glömskan, om hur verkliga historiska händelser förvandlas till myter, hur naturen återerövrar det som har skapats av människan. Träden tränger igenom betongplattor och förstör byggnader. Den sovjetiska historien, som blev till som en myt, förvandlas till antika ruiner, utan att ha blivit förverkligad.", skriver konstnären.

En samhällsutopi i backspegeln
Pavel Otdelnov är skolad i den ryska realismens detaljerade skiktmåleri och närmar sig ruinlandskapet och huskropparna med en varsam blick, i återhållen färgskalan och med avskalade kompositioner. Likt porträttmålningar laddas varje motiv med en egen agens och blir ett stycke komprimerad tid. En samhällsutopi, betraktad i backspegeln. Visionerna, rovdriften på naturen, arbetarens utsatthet – många delar följer en global berättelse om industrialismens logik.

Pavel Otdelnovs arbete har en stark egen röst, där journalistiska och kompromisslösa metoder, filtrerade genom en konstnärs blick, Berättelser och objekt ställs jämte varandra i en balansakt av utopi och dystopi, en verklighet vars absurda dimensioner närmar sig fiktionen. 

Om konstnären
Pavel Otdelnov är född i i Dzerzhinsk i Ryssland 1979. Han är utbildad på Moskvas statliga konstakademi Institutet V.I.Surikov samt Institute of Contemporary Art (ICA), Moskva. Sedan 1996 har han deltagit i utställningar i Ryssland och internationellt. Pavel Otdelnov bor och arbetar i Moskva. 

Åren 2015, 2017 och 2019 nominerades han till Kandinskypriset i kategorin "Årets projekt" och  2021 var han en av finalisterna. Han har erhållit priser som Sergey Kuryokhin Contemporary Art Award (Franska institutet 2017), Årets konstnär (2021 Det statliga innovationspriset) samt (2020 Cosmoscow Foundation).

Hans konst finns representerad på Tretjakovgalleriet (Moskva, Ryssland), Herimitaget (St. Petersburg, Ryssland), Moskvas Moderna Museum (Moskva, Ryssland), Institutet för rysk realistisk konst (IRRA) (Moskva, Ryssland), National Center of Contemporary Art (NCCA), Puskinmuseet (Moskva, Ryssland), Sergey Kuryokhin moderna konstmuseum (St. Petersburg, Ryssland), liksom internationellt i privata samlingar.  

Uppdaterad: